Lite kort om rasen

korth-vizla-raserDen ungerska vizslans anfäder kom till rasens nuvarande hemland med kringvandrande ungerska nomadstammar. Rasen omnämns i skrifter och finns avbildad redan på 1300-talet. Från 1700-talet har den ungerska vizslans betydelse som jakthund ständigt ökat. Redan vid slutet av 1800-talet anordnades jaktprov för stående fågelhundar i Ungern, varvid bl a ungersk vizsla deltog med stor framgång. Vid denna tid hade sannolikt ännu andra stående fågelhundsraser betydelse för utvecklingen av den ungerska vizslan. Målinriktad rasavel i modern mening påbörjades 1920. År 1936 erkändes rasen av FCI.   Ungersk vizsla är en mångsidig jakthund,som är användbar vid jakt såväl på fält som i skog och vatten. Rasen har ett mycket gott väderkorn och mycket bra stånd. Den är också en utmärkt apportör och påtagligt arbetsvillig även i vatten. Ungersk vizsla jagar i såväl svårtillgänglig terräng som under besvärliga väderleksförhållanden.
Ungersk vizsla, korthårig, är en medelstor, elegant jakthund med ädelt utseende. Till färgen är den djupt gulröd. Rasens tämligen lätta, torra och seniga konstruktion ger intryck av harmonisk skönhet och styrka.

Ungersk vizsla är en livlig, vänlig och lättdresserad ras med jämnt humör. Dess synnerligen goda vilja att hålla kontakt med sin förare under jakt är en grundläggande rasegenskap. Rasen är känslig för omild behandling och får varken vara aggressiv eller skygg.   Inte önskvärda egenskaper hos en effektiv jakthund av denna ras är skotträdsla, viltskygghet, obenägenhet att stå för vilt eller apportera, liksom ovillighet att arbeta i vatten. På grund av sin problemfria karaktär och anpassningsförmåga kan man mycket väl ha den i lägenhet.

Pälsstruktur

Pälsen skall vara kort och tät. Vid beröring skall den kännas grov och hård. På huvud och öron skall pälsen vara tunnare, mjukare och kortare. På svansens undersida är pälsen något, dock inte påfallande, längre. Hela kroppen skall vara täckt med päls. Buken är dock lättare behårad. Underull skall inte finnas.

Färg

Färgen varierar mellan olika nyanser av djupt gulrött (”semmelgelb”). Öronen kan vara något mörkare men i övrigt skall färgen vara enhetlig. Röda, brunaktiga eller avblekta färgnyanser är inte önskvärda. En liten vit fläck på bringan eller strupen (med mindre än 5 cm diameter) eller vita tecken på tårna betraktas inte som fel. Färgen på läppkanter och ögonkanter skall harmoniera med nostryffelns färg.

Mankhöjd

  • Hanhund 58-64 cm
  • Tik 54-60 cm

Medelstorlek skall eftersträvas. Det är inte funktionellt med högre mankhöjder. Helhet och harmoni är betydligt viktigare än den i centimeter uppmätta storleken.

Källa: http://www.vorsteh.se/kmavelruvstd.html